Historien börjar 1969 med PYRET

Pyrets föräldrar var Gavott och Annelunds Diana. Namnen på Gavotts stamtavla säger inte så mycket idag, men Bonanza var efter Ann-Marie Hammarlunds amerikanske import CH Fleetwood Nu-Boot of Dalmatian undan CH Dallas Exquisite. Saba finns också i CH Kiefs stamtavla där hon är farmors mor till honom.

 

Gavott

Pricken	Bonanza
	Gipsy Girl
Åbrodals Pinette Colansayquette	Douglas
	Saba

 

Annelunds Diana

INT NORD UCH Garretts Ice Cream Check Mate	Widdington Henrey
	Garretts Ice Cream Puff
SUCH DKUCH Dallas Moina	INT NORD UCH Kief
	Dallas Femme Fatale

Pyret var min första dalmatiner. Jag fick henne av uppfödaren och hon blev mig oändligt kär. Jag hade absolut ingen aning om vad en dalmatiner var för något förrän hon kom in i mitt liv och väckte mitt stora intresse. Pyret ställdes ut många gånger och hennes främsta utställningsmerit var ett enda cacib. Hon var ganska medioker att titta på men fantastisk för övrigt. Hon älskade utställningar och mitt främsta minne är den gången hon placerade sig trea i veteranfinalen på Stora Stockholm. Hennes utstrålning och glädje gav henne det tredje pris som vi fick ta emot ur prinsessan Lilians hand. Pyret fick två kullar, båda efter CH Indians Apache. Ur den första köpte Ulla Nilsson Boings Ariadne som blev champion och stamtik i hennes kennel Vemmentorp. Jag behöll en tik ur Pyrets andra kull, Boings Concordia kallad Myran. Myran var väldigt liten som valp, därav hennes namn men hon växte sig stor och blev drygt 60 cm över manken. Trots sin storlek och långa ben tog hon två cert. En syster till Myran, Boings Cynthia såldes till Chippets kennel och fick två kullar, en med Eddans halvdan Svarte och en med CH of Course Slow Motion.

 

Boings Concordia (Myran) född 1973

INT O NORDUCH Indians Apache	INT O NORDUCH San Carlos Chestnut
	NORDUCH Annelunds Easy
Pyret	Gavott
	Annelunds Diana

 

Myran fick fyra kullar, en med CH Peperpot Pentathlon, två med CH Dallas Super Star och en med CH Luonnonpuiston Dan-Dan. Jag behöll en tik i hennes tredje kull: Boings Hermione.

 

Boings Hermione (Minnie) född 1977

INT NORD UCH Dallas Super Star	INT NORD UCH Dallas Hippique
	GB INT NORD UCH Illyricum Moreton Aurelia
Boings Concordia	INT NORD UCH Indians Apache
	Pyret

 

Minnie och jag tog tåget från Skåne till Stockholm för att para henne med en av Berith Malms, kennel Falabella, hanhundar. Han ville inte och Berith föreslog att vi skulle åka till Acke (CH of Course Slow Motion). Han ville, och Minnie fick sex valpar, min första J-kull och en av tikvalparna kallade jag Juno. Jag sålde alla valpar i kullen och något år därefter dog Minnie. Utan flera hundar köpte jag raskt en tik, Vemmentorps Klarabella (e SUCH Boings Julian) och när Junos matte efter något år ringde och berättade att de inte kunde behålla henne tog jag tacksamt tillbaka henne. Juno som kallades Julia tyckte inte om utställningar. Den enda gången hon fick ett cert var när det ösregnade i Halmstad och alla hundar såg lika trista ut som hon alltid gjorde. Då vann hon för hon var en bra tik. Tyvärr är den enda bilden jag hittar ingen bra bild, den gör henne inte rättvisa. På bilden är hon sju år. Juno är syster till CH Boings Julian. Han var pappa till flera kullar och är bland annat far till SUCH Vemmentorps Kosmos, CH Vemmentorps Lukas, CH Vemmentorps Ludde, CH Vemmentorps Netti. Han är också pappa till Boings Quickley.

 

Boings Juno (Julia) född 1982

SUCH FINUCH of Course Slow Motion	INT NORD UCH Tantivvey Illyricum Lubin
	Eqqus Zandra
Boings Hermione	INT O NORD UCH Dallas Super Star
	Boings Concordia

 

Julia parades med första gången med CH Golden Boy of Trumpeters. Andra gången med CH Solbos Union Jack. Tredje gången med CH LP T-Cart Handsome Higgins. N-kullen var bra och de två hundar som gick vidare i aveln var CH Boings Nike och CH Boings Nansen. Nansen fick valpar både i kennel Team och Dice, Cabmans och Optikus. Han parade också min tik CH Cabmans Anisette. Nike kändes som en nystart i min uppfödning. Vissa hundar kommer närmare ens hjärta än andra och hon var en tik som kom nära. Nike fick många bra avkommor men den som betytt mest för mig är CH Boings Piaf. Nike är också mamma till CH Boings Alice och CH Boings Yeats.

 

 

 

 

 

 

 

CH Boings Piaf, kallad Edith, var vaktchefen i flocken. Hon hörde allt före alla andra och varnade om det var något hon tyckte verkade hotfullt men hon var också den som älskade alla och satt på all besökares fötter. Många var de valpköpare frågade om de inte kunde få köpa henne istället för en valp. Min förvåning var stor när hon hörseltestades och det visade sig att hon var unilateralt hörande (hon hörde bara på ett öra), det hade jag aldrig kunnat gissa. Edith och jag reste med tåg till Italien för att para henne med CH Gluck della Belcora. Resan var ett äventyr, mest för mig, Edith tog alla svårigheter längs resan med ett vift på svansen. Tyvärr blev hon inte dräktig den gången men resan gav mig underbara vänner i Pia Pedercini och hennes familj. En bror till Edith, Boings Pan exporterades till Tjeckoslovakien och användes där i aveln.

Jag hade behållit en tik ur en av Ediths tidigare kullar efter CH T-Cart Wagner, Boings Blanche .1997 åkte hela familjen med husbil till Österrike för att hälsa på Solveig Jensen, kennel T-Cart och fortsatte därifrån till Italien och Pia Pedercini. Blanche anmäldes av Pia till en utställning i Parma. Det är ett av mina gladaste utställningsminnen och första gången jag ställde ut utomlands. Blanche blev bästa dalmatiner och placerade sig som trea i gruppen. Underbart kändes det. Ett annat trevligt utställningsminne är när Boings Blance blev champion på lördagen och Boings Alice på söndagen, samma helg. Jag hade planerat att para Blance med CH NORDV.-99 Labyrint Perfect Harmony men fick ändra planerna och hon parades med Toots Route-66 istället. Tyvärr fick Blanche bara en kull, hon dog genom en olyckshändelse strax efter sin första kull.

Nedanstående bild togs (tror jag) 1999. Det är fem championtikar jag sitter med i soffan. Från vänster ligger Edith l(SUCH Boings Piaf) , SUCH NUCH Boings Nike, SUCH Boings Alice, SUCH Bongs Blanche som också ligger ner och i mitt knä är borderterriern Dolly (SUCH Cerix Pro Cordia). Jämför Nikes och Alice huvud. De är ganska lika. Tikarna var inte de bästa vänner, Nike har snörpt ihop sina öron och väntar bara på att jag skall slappna av så hon kan kasta sig över Blanche.

Naturligtvis behöll jag en tik ur Blanches kull. Boings Garbo, kallad Greta. Greta är en av de bästa tikar jag fött upp. Hon blev champion strax efter sin 2-årsdag och hon placerade sig på Världsutställningen i Amsterdam som 3a i sin klass. Hon fick en kull med min egen hanhund CH JWW-00 Boings Fandango och tyvärr dog hon också strax efter sin första kull av en hjärtmuskelinflammation.

Jag behöll en tik efter Greta, Boings Lola som idag, 2007, är fyra år. Hon har hittills haft 2 kullar, en med CH Dalmos Elegant Edward. I den kullen behöll jag Boings Opahl som också bor hemma. Historien återknöts i Lolas andra kull med CH NORDV.-99 Labyrint Perfect Harmony. Det blev en riktigt bra kull så här långt med härliga färger, mörka ögon och mycket trevligt temperament.

 

 

 

 

 

Jag parade Lola första gången med CH Dalmos Elegant Edward och en av de tikar som också vidrörde mitt hjärta redan från hennes första levnadsdag är Opahl. En rar, söt tik som jag hoppas skall gå vidare i min avel och ge mig lika rara valpar som hon själv är. Tyvärr visade det sig att Opahl har en C-höft vilket innebär att jag inte tänker ta några valpar efter henne. Opahl har nu flyttat hemifrån och bor hos en underbar familj i Stockholm.

Lolas sista kull med CH T-Cart Gaspari (också hans sista kull) gav mig yrvädret Boings Tara. En otroligt påhittig, kärleksfull och rolig tik som jag tänkt skall få stanna i vårt hus.

Wivi är en levertecknad tik e CH Dalmos Aragon the First u Boings Qyria. Kullen blev jämn och mycket bra och jag ser fram emot att få se dem som vuxna.

Ovanstående var i huvudsak en historia om en rak tiklinje från Pyret till Wivi. Jag har också köpt in både tikar och hanhundar, och behållit hanhundar ur egen uppfödning. Jag köpte Annelunds Undine av Karin Gustafsson. Hon fick två kullar, en med Annelunds Xanthe och en med CH Pasea Pearlyking. Vemmentorps Klarabella hade en kull efter CH Bobbysocks Athos. Jag har genom nedanstående tik CH Cabmans Anisette, kallad Annie, skapat en sidolinje. Hon parades med CH Boings Julian och i den kullen behöll jag avelsrätten till Boings Quickley. Quickley parades med Ridotto Rafaello, Boings Chanel från den kullen parades med Boings Byron och de fick Boings Jazz som hade en kull med SF Caesands Zuper Star 2006. Den kullen hoppas jag skall ge mig en forsättning som jag kan använda i min avel.

Under åren som uppfödare har jag också varit aktiv i rasklubben. Jag var med i SDS styrelse på 70-talet. När jag flyttat till Skåne invaldes jag i Södra Dalmatiner-Sällskapet först som kassör under ett par tre år och sedan som ordförande i sex år. Under min tid som ordförande ”uppfanns” Ljungbyhedshelgen som sedan under alla år därefter fortsatt och är ett populärt evenemang än idag. Jag valdes som ordförande i Svenska Dalmatiner-Sällskapet för sju år sedan och har till årsmötet 2009 avsagt mig omval. Efter tre års paus är jag åter tillbaka som ordförande. Dock inte för evigt.

Hanhundar

CH Luonnonpuiston Dan-Dan köpte jag från Finland som vuxen. Tyvärr behöll jag ingenting i hans kull med Boings Concordia och strax därefter fick han testikelcancer men han gick vidare genom sin dotter Dallas Facsimilia, en av de bästa tikar jag sett.

Jag behöll en hanhund efter CH Bobbysocks Athos och Vemmentorps Klarabella: Boings Leopold . Han hade två kullar men ingen av valparna har gått vidare i aveln. Jag behöll en hanhund efter Accomac Town och CH Boings Nike, Boings Yrjö. Han fick en kull hos kennel Opticus och han bodde hos sin familj i Perstorp i många många år och dog 2008.

Jag köpte CH T-Cart Gaspari av Solveig Jensen. Han har gett många kullar och många trevliga valpar som ärvt hans underbara temperament. Han bor numera hos Malin Enghardt, Kennel Redcliffes dit han fick flytta efter att mina två hanhundar började bråka.

Den hanhund som numera är ensam herre på täppan är också en hund som rört vid mitt hjärta, CH JWW-00 Boings Fandango, kallad Tango. Den underbaraste, lättaste hund man kan tänka sig och som också lämnat många trevliga valpar efter sig. Tyvärr visade han sig nedärva matstrupeförstoring så numera är han tagen ur aveln. Ett mycket roligt utställningsminne är Världsutställningen i Milano år 2000. Dit åkte vi, tre familjer och några hundar i två husbilar. Fyra svenska hundar placerade sig, Ch Jillocs a Man in the Mirror blev Bästa hanhund och Världsvinnare. Hans dotter CH Dalstable Attention Seeker och min CH Boings Fandango blev båda Juniorvärldsvinnare och CH T-Cart Gaspari blev, genom att vinna öppna klassen, Enci vinnare, fick ett italienskt cert och blev trea bästa hanhund. (Enci är den italienska motsvarigheten till SKK)

De två hundar som nu bor hemma är Tara och Wivi. Yngste sonen Oskar är fodervärd för Yoline (ur senasste kullen).

Barnen har ju alltid funnits med bland hundarna (1976)